Zion - utsikt och uppsikt

Två dagar till har vi vandrat i Zion. Igår till Observation Point, 13 km och 650 höjdmeter med makalös utsikt och idag The Narrows, 8 km och nästan inga höjdmeter men makalös "uppsikt", klippväggar sedda nerifrån. Båda vandringarna tog omkring 5 timmar inkl. fika, fota osv.

Observation Point

Leden startar vid busshållplatsen Weeping Rock och går upp på en av de högsta topparna i parken. Bitvis är det brant och smalt men man har fördelen att gå i skuggan under hela första delen av vandringen. Leden börjar med att gå i zigzag uppför berget för att sedan gå igenom en gammal flodravin.

Sen brantar det på ordentligt och man undrar var leden tar vägen men den är mer eller mindre inhuggen i berget och svår att se nerifrån.

Väl på högre höjd ser vi: "Oj, är det där vi gått?". 

Sista delen ut till Observation Point är lättgången och går på topp-platån av berget. Där uppifrån ser man Angel's Landing som jag bailade ut på häromdagen.

The Narrows

Den här turen kan man antingen göra som en dagtur då man startar vid slutet av leden som heter Riverside Walk och går uppströms, eller så gör man den som en flerdagstur då man startar långt upp och går nerströms. Vi gjorde den enklare turen och hyrde först utrustning på Zion Adventure Company, canyoneeringskor lämpliga för att gå i vatten, neoprensockar och stav. 

Eftersom vandringen går i Virgin River, i strömmande vatten på sten, grus och sand så behöver man skydd mot kylan och mot vassa stenar. Ganska enkel vandring om vattenståndet och -flödet är rimligt, men vandringen tar lång tid och kan bli farlig om det börjar regna. Man är instängd mellan höga klippväggar i en flodfåra, och börjar det regna kan vattenståndet stiga två meter på väldigt kort tid.

Så går vi in i The Narrows, en djup flodravin där solen inte orkar ner förrän mitt på dagen.

Miljön vi går i är lätt overklig och det gäller att ta sig tid och titta uppåt på klippväggarna vi har runtomkring, samtidigt som vi måste kolla var vi sätter fötterna så vi inte far ner i någon djup gryta. Vissa stunder går man på de små stränder som finns vid klippväggen, men långa sträckor är det i strömmande eller forsande vatten.

Ljusspelet i klipporna och vattnet när solstrimmor söker sig ner är fängslande.

Efter 5 timmars plaskande i vattnet närmar vi oss slutet på leden, och bara jag blev blöt på kläderna. När vi vadade till knäna så klev jag rakt ut i ett djupare hål där det var minst höftdjupt. Ett steg till så kunde det blivit simning :-) Förutom det så kunde man alltid hitta passager som var grundare än mitt på lårbenet, shortsdjup med andra ord. Längre upp efter floden och i biflödena är det dock djupare, upp till armhålorna eller till och med kortare sträckor av simning.

Det kan vara ruskigt mycket vandrare på den här turen. För att slippa värsta rusningen, starta tidigt på morgonen, var helst redo innan 09:00 vid ledstarten. Flera gånger under turen fick man flytta sig för de som hade hänsynslöst bråttom eller till och med sprang för att hinna upp och fota Wall Street, ett parti av floden som är ganska rakt, smalt och har lodräta klippväggar på båda sidorna.