Mesa Verde National Park

Äntligen har jag fått se Mesa Verde National Park och Pueblo-indianernas bosättningar. Ända sedan jag för många år sedan såg bilder härifrån har jag velat fara hit. Idag har vi varit på flera av de största, här nedan ses Cliff Palace. Dagen har varit mer historia och kultur än vandring, men det har varit en fascinerande dag. Husen har byggts på platser i klippan som ger skydd från väder och vind samtidigt som det sipprar fram "grundvatten" i klippskrevorna. Boplatserna var befolkade från c:a år 550 till slutet av 1200-talet då indianerna drog söderut. 

Vädret har skiftat rejält sista veckan. Innan vi kom var det nära 40 grader, nu är det snarare som en svensk sommar, kring 20 grader men väldigt torr luft. Munnen känns som en öken. Vi köpte ett 30-pack med halvliters vattenflaskor häromdagen, det tar nog slut imorgon. 

Igår när vi bilade hit kom rejäla regnskurar och även idag var det lovat regn och svalt. Tack och lov hade de fel och det har varit perfekt väder för "stadsvandring". Så fort solen tittar fram blir det dock hett som i en bakugn. Vandringen till de olika bosättningarna är både enkel och kort. På sina ställen är "vandringen" nästan lodrät. Här nedan är vi på väg tillbaka från Balcony House.

Åsa har fått kämpa med sin höjdrädsla. Långa stegar och branta klippväggar har gett henne utmaningar. På toppen av en 12-meters stege var det darr på rösten, men stegen var som tur så bred att vi kunde klättra sida vid sida.

Dagens lunch blev en Navajo Taco, ett friterat bröd täckt med ost, lite grönsaker och olika röror som gjorde brödet till en söbbig massa. Tillsammans med väldigt lite kryddor gav det en inte helt delikat smakupplevelse. Har troligen inte mer än namnet gemensamt med Navajo-indianerna..

Skogsbränder under senare år har gjort att många hektar av parken omvandlats till "spökskog". Flera kilometer av döda träd där markvegetationen utgör en mer eller mindre grön matta. Det känns som att färdas i ett sagolandskap.