torsdag 12 september 2013

Black Canyon of the Gunnison National Park

Jag känner mig lite elak när jag skiter i GPS:ens instruktioner "Turn left at..." och istället kör åt ett annat håll hur mycket den än tjatar. Vi skulle till Montrose men ville absolut köra det som kallas "The Million Dollar Highway", vägen mellan Silverton och Outay. 

När vi lämnat det fattiga Cortez så hinner vi bara över första passet till Durango så är vi i ett välmående samhälle som mer stämmer överens med bilden av Amerika. Här svänger vi av norrut och ger oss iväg högre upp i bergen.

Under körningen fascinerades vi (den ena skrämdes) av att vägen på långa sträckor saknade vägräcken. Tyvärr lyckades vi inte fånga det på bild, men ett misstag under körningen så hade det varit slutbloggat. Det var på många ställen hundratals meter ner om man kört över kanten.

Ouay visade sig vara en charmig västernstad med mycket turister. De gjorde själva reklam att de var "Switzerland in America" och utsikten när man körde ner mot stan var videnderlig, även om det jag sett i Schweiz varit högre, brantare, djupare. När vi kört igenom stan så var det slut på bergslandskap och det ersattes av odlade slätter som bredde ut sig.

Slutligen kom vi fram till målet för dagen. Det är svårt förstå varför inte The Black Canyon of the Gunnison syns mer i guideböcker och reselitteratur. Branta klippor, fantastisk utsikt och dessutom lättillgängligt så länge man nöjer sig med vyn från klippkanten. Vi har, halvt på skämt och halvt på allvar, redan börjat diskutera hur vi ska lägga upp resan nästa gång vi åker hit. Då vill jag göra turer genom hela dalen och följa floden. Åsa däremot är skeptisk pga. tillgången på Svartbjörn och puma (mountain lion).
Vi utforskade canyonen med start vid Warner Point och tog oss sedan längre och längre ut. Cedar Point, Painted Wall View, Chasm View, Devil's Lookout, Rock Point och vidare ut mot Ranger Station. Det visade sig vara ett bra val för först fick vi översikten och sedan de häftiga utsiktspunkterna. Ytterligare en fördel var att vi hade mindre andra besökare runt oss utan fick vara lite mer själva.

Åsa har varit så duktig att hantera sin höjdrädsla även om hon gång på gång klagat på "gummiben".

Och c:a 600 meter rakt under oss är floden...

Hotellet i natt, Super 8 i Montrose, var en mycket positiv överraskning. Super 8 är en lågbudgetkedja, men det här hotellet var väldigt bra, dessutom bara $80 för en natt.

Även Montrose som stad överraskade positivt. Det är c:a 15.000 invånare, som ett litet, trött svenskt samhälle men Montrose har mängder med restauranger, mycket hotell och mycket butiker för att vara så liten, nästan så man kunde förväntat sig en nolla till i folkmängd .




1 kommentar:

  1. Stackars Åsa...ser på bilden hur hennes knän hoppar. Så läckra bilder.

    SvaraRadera