Nu har vi besökt så många nationalparker att vi fått guldkort från National Park Service. Det är ett ganska skönt liv. Kanske ska kolla med chefen om inte företaget kan utöka sin affärsverksamhet med "nationalparksutvärderingar", då vill jag jobba med det :-)

Tropic hade en viss charm i sin enkelhet. De som har hotellet driver också den kombinerade bensinmacken/ livsmedelsaffären/ lanthandeln/ souvenirshopen/ glasskiosken/ restaurangen/ bageriet/ bankomaten. Det gäller att få det att gå ihop.

Det märktes iallafall att man är i Utah.

Vi sätter oss i bilen, lämnar fattiga Tropic och börjar resan mot vulgära Las Vegas. GPS:en säger vi ska vara framme 12:30, fyra timmars resa, inte så farligt. När klockan närmar sig 12:30 har vi fortfarande långt kvar... Just ja, GPS:en rapporterar lokal tid och Vegas ligger i en annan tidzon. Det blev en timmes längre körtid och höll även på att ställa till soppatorsk. Jag satt där och tänkte att "det är lungt, det räcker ju en halvtimme till". När jag sedan kom på misstaget visade det sig vara långt mellan mackarna i gränstrakterna mellan Arizona och Nevada.
Nåväl, det löste sig och nu är vi i Vegas, överflödets huvudstad. Åsa har dock fått nya problem: "Jag kan inte bestämma mig när det finns så mycket varianter att välja på".
Middagen blev enkel på Appelbee's. Åsa fick dock en chock när hon såg att en stor del av personalen sprang omkring med pistoler och handklovar i bältena. Det var lokala poliser som frivilligt jobbade extra för att samla in pengar till "Special Olympics" för barn med utvecklingsstörning.
Idag ska vi titta på Las Vegas innan flyget till Florida går ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar