Hemåt

Så var det bara att lämna palmerna och värmen, ta tåget från huvudterminalen på Orlando International Airport ut till de väntande planen i Terminal B...

... och pallra sig iväg hem till hösten och kylan på Arlanda, fast man kan ju undra varför?

NBA

En dröm sen många år uppfylldes idag, att få se en NBA match. I och för sig var det bara en pre-season träningsmatch mellan Orlando Magic och New Orleans Pelicans så stämningen var inte så bra som vi hoppats på, men vi hade perfekta sittplatser och det blev riktigt spännande mot slutet. 

Det var omkring 10.000 åskådare, men det var mest liv på läktarna när det var utlottning av T-shirts (!). Vi njöt dock av basketen och det höga tempot, dunkarna och passen trots att Orlando fick stryk med 95-99 :-)

Sea World

För 20 år sedan var vi på Sea World i San Diego. Nu var det dags för Sea World Orlando. Undrar om något skiljer eller har ändrats?

Storslagna shower med späckhuggare, delfiner, sälar, uttrar och sjölejon finns här i Orlando likväl som det fanns i San Diego. Nu känns det dock som det blivit mindre tid när djuren visas upp, och mer människor som dansar omkring. 

Showen med sjölejon och uttrar är kul, men det roligaste var nästan innan showen när en pantomim-clown gick omkring och drev med människor som var på väg in på läktarna. Vi saknade fågelshowen från San Diego. Det är mer uppbyggda miljöer här så det märks att det gått några år sedan sist.

Det märks också att Sea World Orlando konkurrerar med fler nöjesparker då de lagt till åkattraktioner. Vi testade några få "pensionärssäkra". 

Den här, Manta, hoppade vi dock över även om Åsa var lite sugen. Väl tillbaka på hotellet var det ett inslag på nyheterna om den högsta berg-och-dalbanan på Universal Studios som igår kväll fastnade i sitt högsta läge så där fick hon vatten på sin kvarn: "Se där vad som kan hända, jag vill inte sitta så där".

På Sea World är flera av attraktionerna gjorda så man ska bli blöt. Tur då att de har familjetorkar som ska lösa det :-)

Vi har börjat förbereda oss för hemfärd. Här hos pingvinerna var det noll-gradigt, precis som hemma?

ZIP

Amerika är fantastiskt. Det finns mycket man reagerar på som utlänning. En sak är deras oerhört slappa inställning till säkerhet när det gäller kreditkort. Köper man för under ett visst belopp (typ $30) så behöver man inte skriva under, inte ange någon kod, inte ens legitimera sig utan bara dra kortet så är det klart. Ibland när man tankar behöver man bara dra kortet vid pumpen, tanka och sticka. Ingen kod och man tankar kanske för $80...

Däremot har vissa mackar infört att man måste ange zip-koden (alltså typ postnumret). när man tankar. Hur säkert är det? Hur lätt är det inte att ta reda på en persons adress om man hittar ett kort? Och hur svårt är det att ange en zip-kod om man inte bor i USA, t.ex. om man är svensk och svenska postnummer funkar inte?

Vid några få tillfällen har PIN-koden efterfrågats precis som vi är vana från Sverige. Det komiska då är att de inte verkar kunna ansluta mot svenska banker så våra svenska PIN-koder funkar inte.

Imma!?

Igår var första dagen med regn och mulet en stor del av dagen. Det är fascinerande när det är 27 grader varmt och regnar. Mellan skurarna har solen tittat fram och gjort ångbastu av allt regnvatten så när man går ut immar glasögonen igen!

Vid 17 klarnade det upp och vi gick ner till havet och tog ett avskedsbad i Mexikanska Golfen innan vi drar vidare.

Simmar med rockor

Jag simmade bland rockor igår. Ett halvdussin, halvmeter breda, kanske 70 cm långa rockor låg och cirklade vid "vår" strand och jagade mindre fiskar. Så länge man inte kliver på dem är det ingen fara, annars kan man få smärtsamma stick. Ganska coolt att de är så orädda :-)

Annars har det inte hänt så mycket. Förutom Florida Aquarium har vi hunnit med Tampa's Lowry Park Zoo och MOSI - Museum Of Science and Industry. Trots bra recensioner på Tripadvisor så finns inget speciellt att rapportera därifrån utan känns som ett Zappa-citat bäst sammanfattar alla tre: "Save your money, don't go to the show".

Vi har haft en otrolig tur med timingen på resan. Vädret har varit fantastiskt hela tiden, några få korta regnskurar. Det tropiska ovädret Karen har varit på gränsen att nå till Florida, men det har inte nått ända fram. Väderprognosen har ibland lovat mulet, åska, 10-50% risk för nederbörd men när nästa dag kommer är det 32-36 grader varmt och klarblå himmel, lite moln över havet eller i horisonten. Under hela resan kan vi räkna mulet i timmar, inte i dagar. 

Vi hade tänkt åka till Everglades National Park men i och med att USA inte lyckats få till någon budgetuppgörelse så har de stängt alla nationalparker. Vi hann dock med de sju parker som var huvudmålen under resan. Nu ska vi till Orlando som hastigast innan vi packar ihop och reser hem. Tio dagar har motellet Gulf Tides Inn i St Petersburg Beach varit vårt hem.

Tio små lägenheter runt en pool, i ett lugnt område, fem minuters promenad från stranden mot Mexikanska Golfen. Perfekt :-)

Hittade ett anslag i vårt motellrum... Typiskt USA. Undrar om vi ska vara oroliga för att vårt porslin inte har rengjorts "according to Federal and State standards" utan bara diskats normalt?

Okey?

Är det okey att klaga på att det är för varmt? Åsa sa till mig att "den här dagen ska jag minnas eftersom du klagar på att det är varmt". Vi börjar vara lätt brända av flera dagar i solen och kan inte vara på stranden hela tiden. Att då tvingas till annat när det är +36 i luften, +27 i vattnet och man dessutom måste ha kläder som skyddar den räk-färgade kroppen från ytterligare solsken, det är plågsamt.

När solen är som högst har vi istället varit på Florida Aquarium som inte var speciellt bra.

Vi har också hunnit shoppa lite (Åsa har shoppat och jag har köpt en ny, stor resväska så vi ska få hem allting). Idag har vi hunnit med några av Åsas "must do" när vi är här, bl.a. fika på Starbuck's och handla på Dunkin' Donuts. På vägen ramlade vi på det mest turistiska vi sett i USA hitills, John's Pass Village mellan Treasure Island och Madeira Beach. Massor med souvenirbutiker och restauranger i små hus vid en pir. Vi käkar snabbt och drar vidare norrut.

Nu när USA stängt ner statliga funktioner på grund av att budgeten inte gått igenom så antar vi att flygtrafiken också drabbas. Vi måste nog stanna kvar här, åtminstone så länge solen skiner. Sen drar vi till the Rockie's och åker skidor om det blir långvarigt. Undrar hur länge lönen kommer in på kontot om vi inte kommer hem?

+34... Kommentarer överflödiga

Cool guys and hot babes

Idag har vi varit på amerikansk fotboll, Tampa Bay Buccaneers mot Arizona Cardinals. Vi åkte tidigt från hotellet för att hinna även om det skulle vara långa bilköer. En timme innan matchstart var vi framme. Som vanligt vid NFL matcher så hade många varit där sen tidigt på morronen och hade grillparty på parkeringsplatserna.

Vi sökte oss istället in till våra platser och köpte "billigt" vatten, Coca-Cola och Pretzels. Dyrast var vattnet, $5 per halvlitersflaska, sånt som man köper 48 flaskor för $5 i butik. De vet hur man ska tjäna pengar, jänkarna.

All vätska behövdes. Det var över +30 i skuggan och vi satt fyra timmar i solen i en så gott som vindstilla betonggryta. Trots dagens rubrik så var alla väldigt heta, guys, babes, dudes, chicks, kiddos och svenska gummor och gubbar. Tyvärr förlorade Tampa matchen med 10-13 under de sista minuterna, men det var som alltid en häftig upplevelse. NFL Rekommenderas starkt, även om det är dyrt med biljetter och även om du bara är måttligt sportintresserad. Åsa har kommit på att just Tampa Bay är hennes lag, med benknotor, dödsskallar och pirater. Inte blev det sämre av att hon fick ett halsband av en tjej i entren med just det på.

Väl tillbaka vid hotellet kring 18:00 gick vi ner till havet för att bada och förbättra solbrännan. Jag hade en  snygg bränna från igår när vi gick i vattenbrynet och jag hade kameran på axeln. En röd axel med ett vitt band mitt i. Kanske kan bli ett nytt mode?

Florida - tredje gången gillt

När vi landat i Orlando var det dags hämta hyrbilen. Då man fått sina hyrespapper går man till garaget där det står en lång rad bilar indelade efter hyresklass där den bil man valde vid bokningen är ett exempel Vid hämtningen får man se vad man verkligen får. I Las Vegas fick jag ett rejält nerköp, en Dodge Journey 2WD istället för en Jeep Cherokee 4WD. Väl framme vid hyrbilarna i Orlando tycker jag det var dåliga bilar överlag (okey, jag är bilnörd), långt från en Cherokee iallafall. Valde till slut en Journey igen, fick fälla säten för den var i 7-sits utförande, flytta andraraden för att kunna ha vandrarskor och liknande på golvet i baksätet mm. och lastade slutligen in våra grejjer. När vi sedan skulle åka fanns ingen nyckel. Klagade hos en hyrbilskille som till slut åkte och hämtade en betydligt större GMC SUV som vi fick ta.

Vi stannade efter en stund för frukost och när vi skulle åka gick larmet. Jag hade fått nyckel utan fjärrkontroll (!) så larmet slogs inte av. Eftersom vi inte ville larmet skulle tjuta varje gång vi ska starta så bar det av tillbaks till hyrbilsfirman. Efter lite suckande fick vi en bil ur "Luxury SUV"-klassen, en Infiniti FX 37. Tredje gången gillt och det blev ett rejält uppköp från en Dodge Journey. :-)

Med 3,7 liters V6:a på 325 hk, 0-100 på 6,1 sek så kom vi snabbt över till västsidan av Florida. I St. Petersburg Beach ska vi försöka roa oss i 10 dagar. Efter att ha vandrat i vertikala berg och sandhögar är det nu dags för horisontell sand.

Här spanar en nyvaken Åsa ut över den fantastiskt långa stranden: "Oj vad lång den är, oj vad ljust det är, oj vad varmt det är!"

Boendet ser ut så här:

Det är så varmt i solen att det känns som när man kommer för nära en grill, man ryggar tillbaks i rena förskräckelsen. Det ska nog gå att uthärda, särskilt med tanke på vilket väder som är hemma.

Lång dags färd mot... dag

Idag har vi tittat på Las Vegas och spelat bort några kronor bara för att ha provat. Vi parkerade i ett av många gigantiska parkeringshus som hör till de stora casinona och gick på de berömda casinona Bellagio och Ceasar's Palace. De har dessutom shoppingcenter i sina lokaler samt tusentals hotellrum.  Åsa visade sig bättre på enarmad bandit än jag, hon fick dra fler ggr för sin peng men vi slutade på samma minus.

Fascinerande när man går omkring i casinona för oss i vanliga pöbeln. På Black Jack-borden var mininsatsen $100 och maxinsatsen $10.000. Hur är det möjligt? 700 spänn i mininsats? Jaja, man lever i olika världar. Det inser man även när man går genom butikerna utanför casinona. Alla superexklusiva märken utan prislappar på varorna, "If you have to ask, you can't afford it". Shoppingen är byggd inomhus i klassiska miljöer.

Även utomhus har man antingen kopierat klassiska miljöer eller gjort ny, modern design.

Las Vegas är kul att se en gång, men vi blev snabbt less. Som tur var så gick vårt flyg till Florida senare på kvällen. Tanken var att vi skulle få flera timmar skön sömn på planet, men jag hade missat hur många tidszoner det är mellan Nevada och Florida. Det är tre, en mer än vad jag räknade med och det kostade en timme minskad sömn. Efter fyra timmar stapplade vi ut till en ny dag, men nu i Florida.

Från "Poor Tropic" till "Vulgar Vegas"

Ojdå, en dag tidigare än planerat lämnar vi Tropic och åker mot Las Vegas. Lite förkylning, ont i benen, lovat sämre väder, behöver handla lite grejjer osv. gjorde att vi drar tillbaks en dag tidigare men det känns ändå som vi hunnit med lite av Bryce och med trötta ben blir det ändå inga längre vandringar.

Nu har vi besökt så många nationalparker att vi fått guldkort från National Park Service. Det är ett ganska skönt liv. Kanske ska kolla med chefen om inte företaget kan utöka sin affärsverksamhet med "nationalparksutvärderingar", då vill jag jobba med det :-)

Tropic hade en viss charm i sin enkelhet. De som har hotellet driver också den kombinerade bensinmacken/ livsmedelsaffären/ lanthandeln/ souvenirshopen/ glasskiosken/ restaurangen/ bageriet/ bankomaten. Det gäller att få det att gå ihop. 

Det märktes iallafall att man är i Utah.

Vi sätter oss i bilen, lämnar fattiga Tropic  och börjar resan mot vulgära Las Vegas. GPS:en säger vi ska vara framme 12:30, fyra timmars resa, inte så farligt. När klockan närmar sig 12:30 har vi fortfarande långt kvar... Just ja, GPS:en rapporterar lokal tid och Vegas ligger i en annan tidzon. Det blev en timmes längre körtid och höll även på att ställa till soppatorsk. Jag satt där och tänkte att "det är lungt, det räcker ju en halvtimme till". När jag sedan kom på misstaget visade det sig vara långt mellan mackarna i gränstrakterna mellan Arizona och Nevada.

Nåväl, det löste sig och nu är vi i Vegas, överflödets huvudstad. Åsa har dock fått nya problem: "Jag kan inte bestämma mig när det finns så mycket varianter att välja på". 

Middagen blev enkel på Appelbee's. Åsa fick dock en chock när hon såg att en stor del av personalen sprang omkring med pistoler och handklovar i bältena. Det var lokala poliser som frivilligt jobbade extra för att samla in pengar till "Special Olympics" för barn med utvecklingsstörning.

Idag ska vi titta på Las Vegas innan flyget till Florida går ikväll.

Bryce Canyon - högt och lågt

Igår åkte vi från Hurricane och Zion NP till Tropic och Bryce Canyon NP. Körningen tog ungefär tre timmar. Tropic är en liten håla, drygt 400 innevånare och vi bor på Americas Best Value Inn. Visst låter det betryggande?

Vi hann med en kort sväng i parken för att orientera oss inför morgondagen. Även Bryce har en unik natur, det känns som att vara i en blandning av en western-film och i en sagomiljö. Här är utsikten från Bryce Point och där vi kommer vandra, huvudsakligen efter Peekaboo Loop.

Bryce ligger lite längre norrut än Zion samtidigt som det är högre beläget. Det tillsammans med ett väderomslag gjorde att det var kallt imorse, +7 grader. Efter en snabb frukost 07:20 så gav vi oss av till parken och trots sol från molnfri himmel blev det mycket kläder på inför start av vandringen.

Vi började med den mest populära leden (Queen's Garden) för att få gå delar av den innan det blir mycket folk. 

I den här annorlunda miljön är till och med träden skruvade.

Vi fortsatte direkt med Peekaboo Loop som var den led vi tyckte allra mest om. Den rekommenderas starkt, gå den medsols för att få bäst vinklar på klipporna. Slutligen gick vi Rim Trail från Sunset Point, till Inspiration Point och hela vägen tillbaka till Sunrise Point.

Peekaboo Loop är ungefär fem kilometer, men för att komma till den så är det brant vandring ungefär tre kilometer roundtrip. En sträcka som knäcker de flesta amerikaner. Det kändes som om det var en majoritet europeer längre ut på lederna. Flera gånger mötte vi människor som hade en nära-döden-upplevelse med 110% av maxpuls, högröda och stapplande gång. Tack och lov slapp vi ta fram kunskaperna i HLR. Som kontrast mötte vi även 80-åringar som hurtigt tog sig fram så än finns det hopp. 

Åsa vid Wall of Windows efter Peekaboo Loop.

Senare på dagen när vi närmar oss de delar av leden som är nära vägen så blir det också mer folk...

Efter all denna vandring så var fötter och/eller ben möra så vi drog oss tillbaks till centralorten Tropic.

Zion - utsikt och uppsikt

Två dagar till har vi vandrat i Zion. Igår till Observation Point, 13 km och 650 höjdmeter med makalös utsikt och idag The Narrows, 8 km och nästan inga höjdmeter men makalös "uppsikt", klippväggar sedda nerifrån. Båda vandringarna tog omkring 5 timmar inkl. fika, fota osv.

Observation Point

Leden startar vid busshållplatsen Weeping Rock och går upp på en av de högsta topparna i parken. Bitvis är det brant och smalt men man har fördelen att gå i skuggan under hela första delen av vandringen. Leden börjar med att gå i zigzag uppför berget för att sedan gå igenom en gammal flodravin.

Sen brantar det på ordentligt och man undrar var leden tar vägen men den är mer eller mindre inhuggen i berget och svår att se nerifrån.

Väl på högre höjd ser vi: "Oj, är det där vi gått?". 

Sista delen ut till Observation Point är lättgången och går på topp-platån av berget. Där uppifrån ser man Angel's Landing som jag bailade ut på häromdagen.

The Narrows

Den här turen kan man antingen göra som en dagtur då man startar vid slutet av leden som heter Riverside Walk och går uppströms, eller så gör man den som en flerdagstur då man startar långt upp och går nerströms. Vi gjorde den enklare turen och hyrde först utrustning på Zion Adventure Company, canyoneeringskor lämpliga för att gå i vatten, neoprensockar och stav. 

Eftersom vandringen går i Virgin River, i strömmande vatten på sten, grus och sand så behöver man skydd mot kylan och mot vassa stenar. Ganska enkel vandring om vattenståndet och -flödet är rimligt, men vandringen tar lång tid och kan bli farlig om det börjar regna. Man är instängd mellan höga klippväggar i en flodfåra, och börjar det regna kan vattenståndet stiga två meter på väldigt kort tid.

Så går vi in i The Narrows, en djup flodravin där solen inte orkar ner förrän mitt på dagen.

Miljön vi går i är lätt overklig och det gäller att ta sig tid och titta uppåt på klippväggarna vi har runtomkring, samtidigt som vi måste kolla var vi sätter fötterna så vi inte far ner i någon djup gryta. Vissa stunder går man på de små stränder som finns vid klippväggen, men långa sträckor är det i strömmande eller forsande vatten.

Ljusspelet i klipporna och vattnet när solstrimmor söker sig ner är fängslande.

Efter 5 timmars plaskande i vattnet närmar vi oss slutet på leden, och bara jag blev blöt på kläderna. När vi vadade till knäna så klev jag rakt ut i ett djupare hål där det var minst höftdjupt. Ett steg till så kunde det blivit simning :-) Förutom det så kunde man alltid hitta passager som var grundare än mitt på lårbenet, shortsdjup med andra ord. Längre upp efter floden och i biflödena är det dock djupare, upp till armhålorna eller till och med kortare sträckor av simning.

Det kan vara ruskigt mycket vandrare på den här turen. För att slippa värsta rusningen, starta tidigt på morgonen, var helst redo innan 09:00 vid ledstarten. Flera gånger under turen fick man flytta sig för de som hade hänsynslöst bråttom eller till och med sprang för att hinna upp och fota Wall Street, ett parti av floden som är ganska rakt, smalt och har lodräta klippväggar på båda sidorna.